On the road again! Men den här gången blir det en riktig pensionärstrip för vår Saab. Fina vägar, bra förhållanden och långa transporter med färja. Vi lämnade Sundsvall efter lunch och satte av mot Danmark och Hanstholm. Därifrån tar vi färjan på lördag till vårt första stopp på Färöarna. Svärmor, som är kattvakt när vi är borta vinkade av oss.

Saaben är förberedd och ordentligt laddad med mat. Det är dyrt att leva på Island. Självhushållning är ett bra sätt att hålla kostnaderna nere. Då har vi råd att göra mer roliga saker när vi är där istället. Vi har tagit med gott om varma kläder. Regnkläder också för den delen. Det sägs ju att det regnar på tvären på Island…

Vi som är vana att resa i varma, soliga länder får plötsligt trängas i vår minimala husbil med bylsiga, skrymmande och förmodligen dyblöta kläder på den här resan. Det blir en ny utmaning för oss. Kanske blir det både vår första och sista resa med Saaben på regniga och kalla breddgrader. Vi får väl se hur det går.

Bert körde de sista timmarna igår kväll så Kisse fick gå och sova bak i bilen. Sedan klev han upp redan klocka sex för att köra de siste tre timmarna till Malmö innan han väckte Kisse. Det är inte direkt enkelt och avkopplande att ligga på taket och sova medan man åker. Man ligger däruppe så platt man kan, försöker fördela vikten jämt över taket och håller i sig allt vad man kan. Det skumpar och far, skakar och dundrar. Händer något så lär man ju fara ut genom väggen med fötterna före som en projektil. Alla som sett en kraschad husvagn vet vad vi pratar om – det blir bara flis av den. Men är man riktigt trött går det att somna.

Stannade i Köpenhamn för att kolla om Hanne och Per som köpte vår segelbåt bodde kvar nere i hamnen. Vi var nyfikna på om de kom iväg på sin planerade världsomsegling. De hade båten kvar men hade flyttat söderut och köpt hus istället.

Körde sedan raka vägen upp mot nordvästa Danmark och Skagen. Det ligger ganska nära Hanstholm, därifrån vår färja går. Eftersom det är sällan man är däruppe i krokarna är det lika bra att ta en sväng förbi Skagen. Vi har avverkat en lång transportsträcka på totalt 100 mil genom Sverige och en nätt sträcka på 50 mil bara i Danmark, på endast en och en halv dag. Herregud, innan man detaljgranskar kartan tror man ju inte att lilla Danmark är så stort som 50 mil.

Bro- och vägavgifter är ett jävla otyg. Dyrt blir det också. Vi betalade 375 kr för Öresundsbron och 340 kr för bron över Stora Bält. Totalt över 700 kr i broavgifter bara idag. Hutlöst!

Campade ute på Skagens udde i natt. Direkt efter frukost tog vi en promenad längs stranden ut på Grenen där de två haven Skagerak och Kattegatt möts. Vågorna kommer från två håll och slår ihop så skummet yr längst ut på udden.

Skagen är ju känt för sitt vackra ljus i pastelliga toner i rosa, blått och gult. Det såg vi inte så mycket av ute på udden. Det var moln och duggregn när vi var där. Men när det började klarna upp framåt lunch framträdde de färger som konstnärerna fångar så väl i sina målningar.

Skagen är en riktig sommarstad med putti-nuttiga små pepparkaksliknande hus. Många har så lågt i tak och små ytterdörrar att man inte skulle kunna stå rakt om man är normallång. Kanske är det ”the small people” en viss styrelseordförande pratade om, som bor där. Trots att säsongen lider mot sitt slut är det fortfarande en hel del turister här. Att dra runt på cykel eller gubbmoppe i stora glada gäng verkar vara en väldigt populär sysselsättning.

Efter lunch gav vi oss iväg 18 mil söderut mot färjan i Hanstholm. Vi skulle vara på plats och incheckade senast två timmar innan avgångstid. Vi anlände hela 2 timmar och 40 minuter innan avgångstid. Men oj, oj, oj vilken panik det blev. De skulle ilasta oss bums och vi hann knappt plocka ihop de grejor vi behövde på båten. Det var bara att rafsa ner det vi kom åt. Sedan kastade färjan loss 40 minuter innan utsatt avgångstid! Va?!

Det står i resehandlingarna att man ska återbekräfta biljetterna i god tid innan hemresan från Island. Rederiet kan ändra i tidtabellen med kort varsel. Just nu känns det som en väldigt god idé att återbekräfta biljetterna. Missar vi båten blir vi nämligen kvar en vecka till på Island.

Hav, hav, hav, hav, oljeplattform, hav, hav, oljeplattform, hav, hav, hav, LAND mitt ute i ingenstans och 12 timmar före beräknad ankomsttid. Vad är detta? Shetlandsöarna visade det sig. Vi åkte rakt igenom Shetlandsöarnas skärgård som var rätt stor. Tog oss tre timmar från land i sikte, åka igenom och komma ut på andra sidan och se öarna försvinna i horisonten. Farleden var så smal att vi lätt kunnat hoppa i och simma i land. Verkar inte vara direkt överbefolkat där heller.

Det här var det mest exalterande som hände idag förutom att vi åt och sov. Färjan är mördande tråkig, typ liten Polen-färja. Som enda nöjen bjöds en clown för barnen, en halvtaskig trubadur och bingo. Det är ju inte direkt så man längtar till hemresan när vi ska spendera tre nätter och två dagar på raken på färjan…

Vårt största nöje är att försöka lura systemet med att tvingas köpa färjebolagets varor. Avskyr att bli påtvingade att handla deras mat och dryck till överpriser. Som passagerare vet dom att man inte har något val. Känns så fint när vi packar upp vår egen massäck och känner att vi spar in massor av pengar!

Wow, vilken dag! Nu känns det som semestern börjat. Allt annat har bara varit transportsträcka. Rullade av färjan på Färöarna vid midnatt. Beckmörkt mest överallt. Bara lite gatubelysning just i byarna. Vi drog direkt till Sörvågur som ligger intill flygplatsen för att övernatta där. På morgonen tog vi en helikopter till grannön Mykines för 170 kr per person. Här på Färöarna har man nämligen lokaltrafik i form av helikoptertransport mellan sina öar. Coolt!

Mykines är en liten ö med tolv bofasta invånare. Lugnt och fridfullt, inga bilar, inga vägar. Känns som att vara i fjällen. Fantastisk natur. För att inte tala om Atlantens klara, kalla ”ice mint” blå vatten som är helt förhäxande. Vet inte hur många gånger vi sa till varandra; Åååh, kolla färgen på vattnet där!

Tog en 2,5 timmes promenad genom det gröna frodiga landskapet. Strålande sol och vindstilla är ju inte det väder vi förväntat oss här - mitt ute i Atlanten. Det var jättemysigt att sitta ute vid fyren, allra längst väster ut på Färörna och njuta av utsikten, solen och matsäcken vi hade med oss. Underbar start på vår semester.

Tillbaka i byn tog vi ett par välförtjänta, iskalla öl på öns lilla guest house medan vi väntade på båten som skulle ta oss tillbaka till Sörvågur på fastlandet.

Svettiga och hungriga var vi tillbaka i Saaben på kvällskvisten. Fixade käk och tog en dusch utomhus med vår campingdusch. +10 grader, kalla vindar och fisljummet vatten. Väl friskt, men vi överlevde. Känns lite onödigt att kosta på 170 kr för en camping, bara för att komma åt en varm dusch. För de pengarna kan vi offra oss lite…

Tog oss en tur runt ön Eysteroy på vackra slingrande vägar längs fjordarna. Vägarna har bra beläggning men ofta så smala att det inte går att mötas på dem. Besökte några byar, bland annat pittoreska Gjogv.

Föröarna består mest av gräsbevuxna, branta stensluttningar och ingen annan växtlighet alls, förutom de träd och buskar som planterats i parker och privata trädgårdar. De verkar leva av export av lax, fårkött och en blygsam turism.

Något som är skönt här är att Färöarna är helt fritt från nedskräpning, både mental och fysisk. Vi har inte sett så mycket som ett kolapapper på marken. Det är väldigt lite skrikiga reklamskyltar. Bara precis inne i Torshamn finns en del, men inga alls längs vägarna eller i de övriga städerna. Där är bara natur och vackra vyer. Skönt och vilsamt.

På eftermiddagen åkte vi en två timmars båttur på fjorden vid Vestmanna för att kolla in de lodräta klippväggar som stupar rakt ner i det skummande havet, grottor och formationer som urholkas av vågornas ständiga hamrande.

På väg till Torshamn på kvällen började Saaben konstra. Laddningslampan blinkade till och därefter blev vi utan värme i kupén. Ut och undersöka. Efter en del letande och testande listade Bert ut vad det var – remskivan på vevaxeln. Den yttre och den inre delen hade separerat i gummilagringen. Va, är det ens ett problem som kan uppstå?!

Shit, vad gör vi nu? Vi som ska med färjan från Torshamn imorgon. Bilskrot? Reservdelar till en gammal Saab 1992? Verkstad? Hur tar vi oss dit utan att förstöra motorn ännu mer? Hinner vi fixa bilen eller ska vi försöka bogsera bilen till färjeläget och rulla på den för hand för att lösa problemet på Island istället? Frågetecknen var definitivt många. Att missa färjan var inte ett option. Nästa färja går först om en vecka.

Efter lite övervägande hankade vi oss fram med bilen, korta sträckor med ständiga stopp för att kyla ner motorn under de sista två milen till Torshavn. Stannade vid första bästa verkstad. Det var Honda och lite andra bilmärken, men inte Saab. Stängd så klart. Men ryktet gick på byn om att ett himla konstigt ekipage stod parkerad vid ägarens bilfirma. Så han åkte dit och gav oss ström till laddning och värme. Vi hade kört slut på precis allt eftersom laddningen inte fungerade.

Sedan var det bara att laga middag och invänta morgondagen. Vi som trott att det här skulle bli rena rama pensionärsresan, helt utan äventyr och strapatser. Men Saaben börja kanske bli lite trött nu, 2,5 varv runt jorden på katastrofala vägar tar ju på krafterna…

Ja, nu är det dags för lite kreativ problemlösning. Fakta: bilen är inte körbar och färjan till Island går klockan 18.00.

Rullade ner för en lång backe rakt in på Saab verkstadens parkering. Det visare sig nämligen att Saab låg alldeles i närheten av Honda verkstaden. Ibland har vi tur. Fel, vi har tur ganska ofta. Nu gällde det att försöka beveka dem till att ta sig an vår bil pronto. Efter fem minuters oj, oj oj-ande om att de är fullbokade, rullades vi in på verkstaden. Reservedelar till en Saab 900? Självklart inte. Fanns någon skrot vi kunde köpa delar på? Inte det heller. Då återstod bara två alternativ. Skicka någon hemma i Sverige till en skrot för att fixa reservdel och skicka den med UPS till Island eller försöka laga den vi har.

Kom fram till att prova att svetsa ihop delarna verkade vara det bästa alternativet just nu. Svetskillen på varvet vi åkte till sade; Nej det där går inte att svetsa. Istället svarvade han till delarna och gjorde en bussning utav mässing med perfekt precision som han sedan limmade ihop. med superstark Locktite. Det syntes tydligt att den här killen visste vad han gjorde. Därefter var det bara att gå tillbaka till Saab-verkstaden och skruva ihop allt. Hela kalaset gick på 2 000 kr.

Därefter blev vi intervjuade av en motor reporter som både skrev för lokaltidningen Socialurin och hade ett eget motorprogram i radio. Han körde en combo och gjorde reportage både för radio och tidning.

(Se under Bonus material längst upp.)

När det väl var avklarat fick vi skynda oss som sjutton för att hinna checka in före klockan 16.00, som var deadline för incheckning till färjan. När vi kom dit typ 15.58 fanns inte en själv där. Det fanns bara en lapp om att färjan var sju timmar försenad på grund av dåligt väder i Danmark. Så det är bara att vänta.

Det har varit en händelserik dag. Det är inte bara utav ondo att bilen gick sönder. Det är ju en del av äventyret. Roligt att lösa problem, fixa och trixa. Det gör även att vi får se andra sidor av landet, platser som typ varvsverkstäder och annat, lära sig hur saker fungerar här, umgås med lokalbefolkningen. Betydligt mer än man får uppleva som vanligt turist när allt går som på räls.

Nu återstår den stora frågan; Är Färöarna att betrakta som ett eget land eller inte? Färöarna har egna pengar, egen flagga, de är inte med i EU trots att Danmark är det och det ligger 100 mil från Danmark. Dessutom verkar åtminstone Färöingarna själva anse att det är ett eget land.

På färjan idag pågick den vilda jakten på ett eluttag för datorn. Vi drog nitlotten. Hamnade i helvetet…

Rullade av färjan vid Seydisfjorden på västra delen av Island, klockan 16.00. Tio timmar försenade. Välkomnades av +8 grader, duggregn och strax ovanför havsnivån var det tjocka. Hmmm.. är det detta väder som väntar oss på Island?

I den branta klättringen uppför berget från färjeläget började bilen koka. Helvete! Är det så illa att topplockspackningen gått? Kylaren var helt tom på vatten. Vi som bara åkt 3 kilometer sedan vi kollade vattennivån.

Problemet var förmodligen att en tätning som de gjorde på Saab-verkstaden av en kylarslang som släppt. Bert snodde ihop en provisorisk tätning av lite el-teip och en bit snöre. Efter det funkade allt som det skulle. Det verkar kunna bli en onödigt spännande resa det här om det tänker fortsätta i den här stilen…

Åkte direkt till närmsta stad för att se om vi kunde lösa det hela på ett mer permanent sätt. Hittade en bilskrot med åtta gamla Saab . Jippie, tänkte vi. Nu är vi räddade. Men det visade sig inte alls vara någon bilskrot. Det var en gammal gubbe som samlade på diverse fordon och han var inte alls intresserad av att sälja några delar. Ja, ja, vi får väl hålla tummarna för att Berts arrangemang håller tänkte vi, innan vi satte av ut norrut i vildmarken.

Det är så här det måste se ut på månen. Det var hit man skickade blivande astronauter för att öva inför månfärden. Här campade vi i natt. Det är just det här som är så härligt med Saaben och Toppolan. Hitta coola ställen och stanna på över natten. Helt ensamma istället för att bo på camping själva .

I natt var det +3 grader ute och +6 grader inne i bilen. Men våra duntäcken och vår jättetjocka fleesefilt värmde oss gott så vi frös inte alls. Däremot var det väldigt motigt att kliva ur sängen i morse. Käkade frukost med handskarna på för att hålla värmen. Varma kläder är klart underskattat. Långkalsonger på. Allt annat också för den delen…

Åkte 6 mil på en riktig dirt road. Värsta tvättbrädan! Rejält omskakade kom vi fram till Dettifoss, Islands största vattenfall och Asbyrgi canyon som ligger i Vattnajökul nationalpark.

På eftermiddagen fortsatte vi mot Husavik. Islands val-huvudstad. De kör turister med jättefina gamla träskutor. Snackade med två olika grupper som just kom iland från sin valtur. De hade bara sett några delfiner. Det är precis i slutet av valsäsongen. Chansen att se något intressant har minskat betydligt, så beslutade oss för att hoppa över det här med val-spotting.

Fortsatte mot Myvatn på kvällen för att övernatta på en camping. Köpte el också. Gissa om det var härligt att slå igång kupévärmaren och tina upp ordentligt. Nu kan vi tanka upp vår reseblog och passa på att tvätta.

Sol, moln och skurar idag. De kommande dagarna hotar de med regn. Det finns massor att se och göra här i Myvatn. Så vi körde speed zoo idag, ett uttryck myntat av Clintan i någon gammal film. Vi ville hinna se och göra så mycket som möjligt idag medan vi hade hyfsat bra väder.

Myvatn är lika med Island – extra allt. Här bubblar, fräser, pyser, ångar och skvätter det lite överallt. Lukten av svavel ligger som en dimma. Det är vulkankratrar i mängder , stora vattenfyllda och mindre psreudokratrar. Enorma lavafält, förvridna lavaformationer, pelare och stora lava grottor.

Det finns naturliga varma källor, sjöar och ångande varma bäckar. Vissa går att bara i, andra inte på grund av temperatur och tillströming av hetvatten.

Jordskorpan är kolorerad i mystiska färger över stora områden av ämnen som pressats upp ur jordens inre. Det ser riktigt giftigt ut. Överallt trampar vi runt på svart vulkansand, vulkansten eller vulkangrus.

Naturen är väldigt vacker, dramatisk och häftig här i Myvatn. Har aldrig sett något liknande. Allt det här ligger inom en radie av ett par mil. Så coolt!

Har promenerat mycket idag. Känns kallt mest hela tiden. När skurarna kommer eller när vinden friskar i blir det iskallt. När solen kommer fram blir man varm och svettig bums. Det är av och på med kläder hela tiden. Det är precis som i svenska fjällen fast lite mer av allt och betydligt snabbare växlingar.

Se film (MOV)

Efter gårdagens speed zoo tog vi det betydligt lugnare idag. Vi besökte Myrvatn nature bath, en varm källa som de byggt en liten badanläggning kring. Det var underbart att krypa ner i det varma vattnet, tina upp och slappna av.

Under den blå ogenomskinliga vattenytan dolde sig silkeslen vitkalkad lavasten och raspig lavasand. Badet bestod av en stor bassäng med olika avdelningar beroende på hur varmt man ville bada. Värmen varierade mellan 34,7 och 41,8 grader .Det varmaste stället närmast källan gick det inte att vara vid. Där var det skållhett.

Passerade Godafoss vattenfall på väg till Akureyri. Vi skulle dit för att reka dykning vid Stryktan, en 50 meter hög pelare 15 meter under ytan i fjorden som sprutar ut hetvatten. Intressant, men sikten verkade det lite si och så med. Dessutom kostade det 2 000 kr per person för två dyk. Så vi bestämde oss för att spara vår dykning till Silfra sprickan i glaciärsjön istället. Det är ju ändå +100 meter sikt i vattnet vi är mest intresserade av. Och en dyr dykdag i iskallt vatten räcker för oss…

Vi besökte också ett helt absurt ställe där de har jul, spelar julmusik och säljer julpynt året om. Det är ett riktigt tomtehus även om det ser ut som en kuliss.

I Akureyri såg vi islands president i lyxiga bil . Han såg definitivt oss också - när vi höll på att backa över honom.

Nu på eftermiddagen har temperaturen äntligen stigit, +16 grader och sydliga vindar. Bert fick äntligen ordning på vår krånglande Wallas värmare. Så dags nu.

Inte så bra väder idag. Passar utmärkt med en kördag. Nu lämnar vi norra delen av Island. Via Kjölur route klättrar över höglandet och ödemarken.

Halvvägs upp kände vi en mystik doft i bilen. Luktade bränd plast. Sekunderna senare började det ryka om instrumentpanelen. Kortslutning i vredet till lyset! Nu har vi inget hel- eller halvljus på bilen. Men det dagsljus och noll trafik. Så det gör inte så mycket för tillfället.

Stannade för natten vid en jättemysig gammal fjällstation. Nedanför de rykande och pysande källorna fanns en uppdämd naturpool att bada i. Temperaturregleringen fick man sköta själv genom att peta med ett kvastskaft på kall- respektive hetvatten rören till poolen .

Framåt kvällen vällde det in 30 fårfarmare från byarna nere på slättlandet. Det visade sig att rettir skulle starta imorgon – när de rider ut på höglandet för att samla ihop fåren som varit ute på grönbete under sommaren. Det här är en unik händelse att få vara med om.

Stämningen var snart hög. De sjöng, skrålade och söp till ordentligt. Se film (Quicktime) Vi midnatt körde ledaren hela gänget i säng. För de skulle upp tidigt. Under fem dagar samlar de ihop och driver fåren från fjällstuga till fjällstuga, men en ryttare per kilometer.

Rettir-ledaren bjöd oss på en blandning av Kapten Morgans, kaffe och socker samtidigt som han hörde sig för om våra ridkunskaper. Om det var så att vi var duktiga ryttare fick vi gärna hänga med dem och driva får i några dagar. För hästar hade de hur gott om som helst. Tyvärr, är vi inga fantomer på hästryggen. Men det hade ju varit hur kul som helst att fått följa med det här gänget och leka isländsk cowboy några dagar. Istället fick vi hjälpa till så gott vi kunde – att festa.

Tog ett morgondopp i varma källan, innan vi lätt bakis skumpade vidare upp över bergspasset på 700 meters höjd. Vägen var dålig. Vi snittade 20 kilometer per timme i många mil. Några får såg vi inte till. Så rettir gänget måste ha varit snabba grabbar. På kvällen var vi framme vid Gullfoss vattenfall där vi övernattade.

Var vid Geysir redan klockan åtta på morgonen, för att hinna se de hetvattensprutande källorna innan horderna av turister från Reykavik anlände.

Strokkur är den mest imponerande av källorna. Den sprutar en vattenkaskad 15-30 meter upp i luften med bara några minuters mellanrum. Man kan se hur vattenytan börjar bli orolig för att slutligen sugas ner en bit i hålet, innan den stora kaskaden kommer farandes rakt upp mot himlen.

Sedan fortsatte vi till Laugarvatn. Det skulle vara en varm sjö. Det lät ju helt underbart tyckte vi. Men den var knappt fisljummen, gissningsvis bara +25 grader. Men det var i alla fall en himla skillnad mot nästa stopp glacärsjön - Thingvallavatn där det bara var +1 grad!

Glaciärsjön ligger i Tingvalla nationalpark. Här möts den nordamerikanska och den europeiska kontinentalplattan. Långa skarpa klippsprickor visar hur plattorna glider isär med 1-18 mm per år.

Sedan gjorde vi ett studiebesök på Hellisheidarverken power plant. Tyckte att det var läge att kolla in hur de gör när de utvinner el och varmvatten ur sina enorma tillgångar här på Island.

Nattparkerade i Hveragerdi och avslutade dagen med att ta ett dopp i en varm bäck uppe i en dalgång i närheten.

Fullt spett mot Reykjavik. På vägen fyllde Saaben 30 000 mil. Vår fina Saab som tjänat oss så väl under våra resor. Vi har ju konstaterat att den är både simkunnig och kan klättra i berg. Nu börjar den visa lite ålderstecken. Men herregud, det är väl tillåtet. Den är ju faktiskt 18 år gammal och har rullat 30 000 mil. Många bilar kommer inte ens i närheten av detta.

Nu när vi ska in till stan behöver vi både hel- och halvljus, så inte farbror polisen kommer och tar oss. Bert fixade lyset med en tillfällig lagning. Inte så snyggt, men det fungerar.

Reykjavik känns som en stor stad trots att den bara är obetydligt större än Sundsvall. Arkitekterna i stan har en fäbless för kantiga och vassa hus som ser strikta och lite ilskna ut. Andra hus är klädda i gammaldags vågig korrigerad plåt . Klart annorlunda stuk på byggnaderna.

Käkade hummersoppa till lunch i ett skjul nere i hamnen som vi blivit rekommenderade. Toppengott! När vi såg de läckra fiskspetten som de dukade fram bestämde vi oss för att även käka middag där. Grillad mink whale och camshell musslor. Valköttet var riktigt mörkrött, kraftigt och smakade nästan som en riktig köttbit medan camshellen mer hade konsistens som fiskbullar, men smakade godare.

Var på en intressant vulkanshow idag också. En gammal gubbe har vikt sitt liv till att filma vulkaner på Island. Han har en privat liten biograf på sin gård där han visar sina filmer och berättar om sitt stora intresse. Han väntar ständigt på nästa utbrott. Det sker en handfull jordbävningar i Reykjavik varje dag. De flesta så små att vi inte känner dem. Vi fick också se en halvfärdig version av filmen om det senaste vulkanutbrottet i våras – Eyafjallajukull. Han sade att där kommer vi att få se mer aktivitet. För det är inte klart ännu.

Dagen gick i vattnets tecken. Började med dykning i Silfra, en smal spricka mellan nordamerikanska och europiska kontinentalplattan. Dykning är ju inte direkt det första man tänker på när det gäller Island. Men det här är tydligen klassat som en av värdens främsta dyksajter. Vattnet är kristallklart och iskallt, sikten oslagbar, +100 meter. Det är inget djurliv att titta på. Det som lockar är det kristallklara glaciärvattnet och dyksajten som sådan.

Det var ett helt ok dyk, inte så djupt bara 15 meter. Vissa partier var väldigt grunda. Man fick åla på magen över stenrösen för att komma vidare i sprickan. Men sikten var verkligen fantastisk och att dyka den smala sprickan var coolt. Sprickan är så smal att på vissa ställen att man kan hålla en hand på vardera kontinentalplattan. När vi var där var det mulet. Det här stället måste vara ändå fräckare med solsken från vattenytan så vattnet blir sådär härligt isblått.

Se film (AVI)

Torrdräkt är ett elände att hålla på med. Kisse är stor som en vuxen karl, men har väldigt smala handleder och hals. Fanns ingen torrdräkt som passade riktigt bra. Istället fick hon extra tärningar som inte funkade så bra. Hon blev genomsur ända in underkläderna och iskall. Kunde till och med hälla vatten ur sin torrdräkt . Efter det var vi inte så himla sugna på ett andra dyk, som ändå skulle ha varit på samma ställe.

Istället åkte vi till simhallen. Vi kröp ner i en varm pool, +44 grader kändes fin-fint en dag som denna. Men efter bara en liten stund början man blir yr av sådan värme. Innan vi kom så långt som till poolen blev vi utsatta för tvål-polisen. Det är speciellt fenomen här på Island. I duschrummen finns äldre damer som kontrollerar att alla badgäster tvättar sig noga - utan baddräkt, innan de går i bassängen. Det finns skyltar överallt om exakt talar om hur man ska tvätta sig. De här damerna tar sin uppgift på största allvar. Vi lovar. De springer runt bland duschkabinerna och tar badgästerna i örat om de inte gör rätt. Anledningen till detta är att de inte använder kemikalier i sina pooler här.

På badhuset hittade vi också en vattenrutschkana som vi självklart måste prova. Visade sig vara värsta discorutschkanan. Det var kul att åka i den.

Se film (AVI)

Oj, oj, oj! I natt blåste det rejält. Så mycket så vi hade svårt att sova. Den smala halvön som går ut i nordatlanten där Blå lagunen ligger är helt platt. Den bara består bara av oändliga lavafält, ingen växtlighet och knappt någon bebyggelse alls. Det betyder också inget vindskydd för oss när det stormar. Och stormar gör det på Island! Hela bilen stod och hoppade, ryckte och knyckte. Vi var rejält oroliga för att vårt hus skulle blåsa av taket.

Till slut vågade vi helt enkelt inte stå kvar längre. Mitt i natten trasslade vi oss in på en personalparkering bakom badhuset. Även där gungade det rejält men inte fullt så illa som tidigare. På morgonen när vi vaknade fick vi känna på riktigt islandsväder – när det regnar småspik på tvären. Då var det härligt att krypa ner i Blå lagunens varma vatten.

Blå lagunen är stort, fint och dyrt. Det kostade 290 kr i entré per person. Det känns som att man bör ha varit där om varit på Island. Men de andra naturpoolerna vi besökt har varit betydligt mysigare.

Passade på att göra ansiktsrengöring med silikat lera och massera våra axlar i det varma vattenfallet.

På eftermiddagen drog vi vidare till Raufarholshellin. Det är en 1 km lång lavatunnel, stor nog att kunna köra en bil igenom. Den hade rasat in på några ställen. Vi gick cirka 300 meter in i tunneln innan vi vände. På grund av allt otympligt stenskravel var det trassligt att ta sig fram där.

Nu kör vi österut längs södra kusten. Nattade vid Seljandsfoss vattenfall. Vi gick en stig in bakom vattenfallet . Lite roligare än att bara titta på det.

Fortsatte sedan till glaciärtungan Solheimajökull som går nästan ända ner till vägen rte 1. Vi kom inte så långt upp på glaciären utan stegjärn. Det var väldigt halkigt och slipprigt. Kolla coola Saaben på parkeringen med de andra 4x4 gänget.

Här i trakterna kan vi också se spår av askan från Eyafjallajökur blåsa över vägen eller ligga i små drivor. Det är mjukt och fint att köra på – som sammet. Tyvärr kan vi inte se Eyafjallajökur på grund av de låga molnen.

Stannade till i Vik eftersom det skulle finnas en stor lundafågel koloni där - de söta svarta och vita fåglarna med orange näbb. Men de hade flyttat ut till havs för tre veckor sedan. Tråkigt, det hade varit roligt att få se dem.

Jökulsarlon lagun är full av isberg som kalvat från Vattnajökul glaciären. De nästan lysande blå isbergen är en spektakulär syn. Det är så häftigt att dra upp rullgardinen på morgonen och det första man ser är det ett sådant här coolt ställe. Det är en av de stora fördelarna med att åka runt i Saaben.

Isbergen kan flyta runt i lagunen i upp till 5 år innan de spolas ut i havet. Kisse lyfte ett helt isberg och vi har båda provsmakat 1 000 år gammal is . Hela stället är som en stor konstutställning med olika is-skulpturer, färger, former och en och annan säl .

Vi tänkte ta oss en tur i lagunen i en amfibiebåt. Men när det var dags, började det regna så vi hoppade över det. Vi har nog sett det mesta i alla fall på vår tur längs lagunens strand

Idag är det vår sista dag på Island. Vad är väl en resa till Island utan en tur på islandshästar? Vi tog oss allra längst ut till Neskaupstadur i en av de östligaste fjordarna. Plågade vår stackars Saab upp igenom två höga, branta pass. Är lite nervösa för att något ska hända med bilen så här på sluttampen mitt ute i ingenstans.

Letade reda på Skorrahestar hästgård (www.123.is/skorrahestar). Tyvärr visade det sig att det var stängt. Hästarna var sjuka i influensa. Istället bjöd de in oss på fika. Paret som hade stället var supertrevliga och kul att snacka med. Bert erbjöd sig att fotografera deras nyinredda hus för ridgäster. De blev väldigt glada över att få proffsbilder till deras webbsajt. Sedan bjöd de på fika igen, pannkakor med grädde och sylt!

Medan de ordnade med höet fick Bert sitt lystmäte tillfredställt att fotografera vackra hästar i fina miljöer. Hästarna var otroligt snälla, kärvänliga och framförallt nyfikna. De ville alla komma fram och hälsa på oss. När Bert satte sig på huk för att fotografera smög de fram , nosade och tuggade på honom så han blev alldeles lerig i nacken på och på väskan.

Riktiga islänningar har hästar på sina tröjor har vi insett. Det skulle vara förfärligt om vi skulle behöva lämna Island utan att fått rida dras fina hästar tyckte de. Så de lånade hästar av grannen och tog oss med ut på en tur.

Det var härligt att rida ut på heden över både stora och små bäckar, stenar, snår samt upp och ner för kullar. På vissa ställen red vi genom meterdjupt vatten. Svårighetsgraden på ridturen var precis vad vi kunde komma undan med. Båda två ramlade av varsin gång. Vi brukar inte ramla av när vi rider. Med facit i hand var det tur att vi tackade nej till erbjudandet att hänga med fårfarmarna på rettir uppe i highlands förra veckan. Dessa två timmars ridning var fullt tillräckligt för oss.

När vi trötta, blöta och hungriga kom tillbaka från ridturen stod middagen på bordet. Vilken underbar dag, vilka gästvänliga människor och vilken fantastisk avslutning på vår semester här på Island.

Nu har vi tagit oss hela varvet runt Island. Idag går färjan från Seydifjordur till Esbjerg. Vi ska vara incheckade senast klockan 17.00. Men färjan går först klockan 20.00. I färjeläget träffade vi en gubbe som åkte runt på en 15 år gammal Royal Enfield diesel.

Ägnade dagen åt att skriva ikapp vår blogg, fixa bilder och tanka upp. Det har varit svårt att hinna med att skriva tidigare. Det har varit så mycket vi vill hinna med att se och göra hela tiden. Dagarna har tagit slut i rasande fart.

Det gungade och for i natt. Vi som har våra hytter i fören drabbas extra mycket. Så snart det börjar gunga får vi flashbacks från den hiskerliga marockoresan vi gjorde får ett antal år sedan. Instängda i en speed-catamaran, beckmörkt ute, oväder och 95% av passagerarna spydde som hundar. Vi klarade oss den här gången. Men oron för att råka ut för något liknande sitter djupt rotad i kroppen och kommer fram så snart det börjar gunga. Den skräckresan gav oss verkligen men för livet.

Båten gjorde ett stop på sex timmar i Torshavn på Färöarna. Vi gick direkt till Socialuren för att leta reda på journalisten som gjorde ett reportage om oss. Fick varsin tidning med oss hem. Promenerade sedan vidare till köpcentret för att köpa en monsterglass med extra allt för 20 spänn. Tjejen som gjorde glassarna förra gången gjorde dem ännu större. Passade även på att kolla in lite 3D TV. Avslutade besöket i Torshavn med att ta en fish and chips. Lite saftigt att betala 100 kr per portion för snabbmat i en korvmoj. Men det var gott och vi blev mätta.

Käkade lunchbuffé på båten idag. Vi konverterade lunchen till en räkfrossa. Åt säkert 1,5 kilo räkor vardera. Innan vi gick lös på resten. Nu behöver vi inte äta något mer idag…

Har ägnat dagen i övrigt till att skriva ikapp, fixa bilder och förbereda upptankning. Det är betydligt mer jobb än man tror att göra reseblogg. Totalt tar det säkert 1-2 timmar per dag. Beroende på hur mycket som hänt den dagen.

George, ett av våra fans från New York hörde av sig och ville publicera delar av vår reseberättelse i en tidning för Saab entusiaster i USA. Bert passade på att fixa lite coola högupplösta Saab-bilder till honom.

I korridoren på färjan finns en dataskärm med samma information som kaptenen har. Där kan vi se fart, riktning, gps punkter, tracks etcetera utlagd över en karta samt beräknad ankomsttid. De lär slippa många frågor när alla själv kan kolla om vi håller tiden, vart vi är om vi närmar oss land etcetera.

Rullade i land klockan 09.00. Helt enligt tidtabellen. Nu är det fullt spett norrut som gäller. Väldigt lång kördag och väldigt många mil.

Körde hela vägen upp till Stockholm. Nattade där och passade samtidigt på att hälsa på kompisar när vi ändå hade vägarna förbi.

När vi vaknade fortsatte vi sista biten upp till Sundsvall och våra katter.

Ja, vad tycker vi om Island då? Det är otroligt coolt. Det är vilt, våldsamt och vackert. Det ryker, spottar och fräser mest överallt. Dessa enorma naturkrafter gör en ödmjuk och det är lätt att inse människans obetydlighet i dessa sammanhang.

Det finns väldigt mycket att se och göra på Island. Två veckor var kort. Tre veckor hade varit ok. Fyra veckor hade varit ännu bättre. Då hade det funnits tid till att göra några 2-3 dagars vandringsturer också. Det är väl ingenstans som det finns så mycket intressant att se och upptäcka på en vandringstur som här.

Vädret var mestadels mulet. Regnet hängde i luften allt som oftast. Snittemperaturen var cirka +13 grader på dagen. Betydligt lägre på natten, kanske bara +2-7 grader. Men det är väl ungefär det väder man kan förvänta sig på Island. Även om det inte är riktigt det man hoppas få.

Just nu är det billigare än tidigare att turista på Island. Trots det är det dyrt för oss. Vi har levt billigt, laga det mesta av maten själva, wild campat och inte sprungit på krogen. Trots det har resan på 24 dagar kostat oss cirka 40 000 kronor. Mat i affären kostar lite mer än hemma. Öl på krogen kostar ungefär som hemma. Öl och vin på systembolaget cirka 25-30% dyrare än hemma. Mat på restaurang - svindyrt. Bensin är någon krona billigare per liter än hemma. Totoalt blev det 551 mil.

En sak som är riktigt bra med Island är att de flesta sevärdheterna är alltid öppna. Dessutom så kostar det inte något att besöka dem, när man har egen bil och kan ta sig dit själv. De enda aktiviteter vi egentligen lagt pengar på dykningen, entré till Blå lagunen och Myvatn nature bath. Totalt cirka 5 000 kr.

Är det värt att åka till Island? De islänningar vi kommit i kontakt med har varit väldigt trevliga och gästvänliga. Och ja, det som finns på Island finns ingen annan stans. När det gäller naturupplevelser så är det extra allt som gäller.