Det fanns tvättstuga på campingen för 25 kr, så vi passade på att tvätta ett par maskiner. Det är skönt att stanna ett par dagar på samma ställe för att hinna varva ner lite. Daiwnowek är en liten badort där det är mest Polacker och lite tyskar. Engelska kunskaperna hos Polackerna här är obefintliga och tyska kunskaperna är inte mycket bättre de heller. Men det går utmärkt med teckenspråk.

I gårkväll var vi på ett dansställe där de uppenbarligen spelade Polska schlagers. Tjockt med skrålande människor på dansgolvet, framförallt äldre kvinnor som dansade med varandra. Roligt att se att alla verkade ha så kul!

Nu pågår dessutom den ständiga jakten på Internet uppkoppling. Men här känns det som folk knappt hört talas om Internet och något Internet café verkar inte finnas.

Skickade SMS till Bosse hemma Sundsvall om att han skulle hjälpa oss att ställa av vår bil, så att vi slipper betala 3 500 kr i vägskatt när vi ändå är utomlands.

Äntligen har vi hittat en Internet uppkoppling, så vi kan tanka upp de senaste dagarnas öden och äventyr samt svara på lite mail.

Det märks ruljansen för säsongen inte kommit igång här på badorterna längs kusten ännu. De senaste dagarnas värmebölja var nog också väldigt tillfällig. Nu är det både renigt och svalt igen. Det betyder åter igen att beslutsångesten sätter in för oss på nytt. Ska vi satsa på sol och värme bums eller ska vi hänga kvar här i norra Europa och stå ut med att frysa? Till slut bestämde vi oss för att ”göra” Polen ordentligt. Så nu åker vi mot Warsawa och första stop blir Bialy-Bor.

På campingen träffade vi ett helt gäng konstnärer från både Polen och Tyskland som hade en workshop. Vi blev snabbt inbjudna i gemenskapen. På kvällen flödade ölen och vinet och det blev fest som avslutades med att inviga campingens nybyggda bastu.

Här var det riktig trevligt, så vi bestämde oss för att stanna en dag till och umgås med våra nyvunna vänner. Regnet öste ner med jämna mellanrum hela dagen. Vi käkade jättegod hemlagad mat på Polskt vis med både soppa och varmrätt till lunch som brukligt är samt en lite enklare middag. Här får man både boende på camping, lunch och middag för två personer för under 200 Skr.

På kvällen var vi iväg en sväng till den lokala bypuben där vi drack öl och spelade schack.

Tog adjö av våra vänner och satte av mot Torun. Stannade efter vägen för att besöka en liten stad vis namn Chelmno, som har precis hur många gotiska kyrkor som helst innanför ringmuren. Vår SAAB firade jubileum idag, passerade 20 000 mil. Självklart fick den några extra klappar av oss. Det är viktigt att vara snäll mot bilen varje dag så att den är snäll mot oss.

När vi rullade in på campingen i Torun fick vi checka in personbil istället för husbil för första gången, vilket gjorde att det bara blev en fjärdedel av priset. Det är bara att tacka och ta emot. Vi har inte en funnit det lönt att försöka argumentera kring detta på vare sig polska eller tyska tidigare. Vi blev förföljda in på campingen av en polisbil. När vi parkerat åkte den sakta förbi och fotograferade vår bil i smyg med en mobiltelefon. Då sprang vi ut och vinkade åt dem.

Det känns att vi kommit till en riktig stad nu. Här kan man göra sig förstådd på engelska och det finns gott om Internet kaféer. Livet blir väldigt mycket enklare när man slipper gissa sig till allting. Catharina lyckades lista ut vad hon åt här om dagen; soppa med magsäcksludd från ko. Tydligen en delikatess i Polen, men inte något jag kommer att beställa igen…

Har bestämt oss för att stanna två nätter till i Torun för att ta det lugnt, fixa lite med bilen och hinna med att turista lite i stan. Det känns väldigt nödvändigt att hitta en lösning till ett förtält i det här ständiga regnvädret. Det är inte helt enkelt att leva två personer på en kvadratmeter när regnet öser ner ute i flera dagar. Ett förtält skulle ge oss ett helt ”rum” till.

Det är dags att börja översätta vår webbsida till engelska nu när vi har engelskspråkiga personer som vill kunna följa vår resa. Vädret har blivit ofantligt mycket bättre. Det har inte regnat på oss under hela dagen och temperaturen börjar så sakteliga krypa upp mot +17° C sträcket.

Promenerade runt i Torun nu när det var ganska hyfsat väder. Staden är riktigt mysig med all gammal bebyggelse. Gatorna är kantade med jättefina utsmyckade hus och balkonger och det kryllar av restauranger, kaféer och uteserveringar. På en bakgata hittade en vegetarisk restaurang. Då kom på den brillianta idén att åtminstone för en dag motverka ett totalt kroppsligt förfall. Maten i Polen är ganska fet jämfört med vad vi normalt brukar stoppa i oss. Dessutom har vi ju klämt i oss en hel del kall och god öl. Så vi bestämde oss för en supernyttig och ölfri dag med vegetarisk kost och hälsodryck.

Det här blev en resdag. När man reser i gamla östländer brukar man slås av att alla stora hyreshuskolosser är smutsgrå. Men så icke här. Åtminstone en del av hyreshusen har målats i glada, brokiga färger och geometriska mönster. Det ser betydligt trevligare ut än smutsgrå betong. På vägen hittade vi även ett byggvaruhus där vi köpte diverse delar till vårt blivande förtält - som vi verkligen ser fram emot att få klart. Så är allt vi behöver en symaskin...

När vi kom till Warszawa på kvällen visade det sig att det var den årliga ”Jordgubbsfestivalen” i en stor park alldeles bredvid där vi bodde. Det är en sommarfest med artister, mat- och öltält och knallare som säljer allt möjligt jox.

Idag har vi åkt tunnelbana, buss och spårvagn kors och tvärs över stan och kollat på diverse sevärdheter.”Palace of Culture and Science” är ett jättefult hus som ligger mitt i stan och dominerar hela stadsbilden. Polska folket fick huset som gåva av Sovjet unionen på 50-talet. Polackerna brukar skämta om huset och säga att utsikten därifrån är den bästa i stan - eftersom det är den enda utsiktspunkten som inte inkluderar huset.

Catharina besökte Warszawa för cirka 20 år sedan och fick då låna en lägenhet mitt i stan under 10 dagar. Idag var vi i kvarteren för att leta efter huset Catharina bodde i. Men det var svårt att känna igen sig. Stora förändringar har skett under de 20 år som gått, så vi hittade aldrig huset.

Nu känns det som vi sett och gjort det vi vill i Warsawa så nu reser vi vidare mot Krakow som är Polens största turiststad. På vägen såg vi ett IKEA. Självklart måste vi dit och kolla läget. För de nyfikna kan vi meddela att bokhyllan Billy heter så även i Polen. IKEA besöket avslutades som brukligt med två IKEA korvar vid utgången. Där fanns även en ”svensk shop” med Kalles Kaviar, sill, knäckebröd, fläderblomssaft, lingonsylt och Marabou choklad för svenskar med hemlängtan.

I Krakow letade vi länge efter ytterligare en kamping som visade sig vara nerlagd. Så är det när man reser med en fem år gammal Lonely Planet...

Idag fick Bert låna en borrmaskin och passade på att sätta upp ett extra handtag på bakdörren. Det ursprungliga skulle vi kunna få i näven vilken dag som helst. Därefter tog vi lokalbussen in till centrum för att kolla in stan. Krakow är den stad i Polen som klarade sig bäst under andra världskriget så där finns en fin stadskärna kvar, där det är väldigt gott om turister. I centrum finns även Wawel slott med vidhängande katedral, där över 100 kungar och drottningar har krönts och begravts. Krakow var tidigare huvudstad i Polen. Precis när vi besökte katedralen skulle en katolsk mässa börja och kyrkan fylldes med framförallt munkar, nunnor och präster. Vi beslöt oss för att stanna kvar under mässan. Det var intressant att vara med även om vi inte förstod något av det som sades.

Wielicaka salt gruva är ett superläckert och jätteintressant ställe! Vi gjorde en dagsutflykt dit idag. Under två timmar blev vi guidade i de tre schakt på 135 meters djup som är öppna för besökare, och ändå fick vi bara se en procent av gruvan.

Besöket startade med 800 trappsteg rakt ner i gruvan. Precis allt som finns nere i gruvan är gjort av salt. Konstverk, skulpturer, kristallkronor, golv tak och väggar är gjorda av gruvarbetarna som arbetade där, även de underjordiska kapellen och kyrkorna.

Vissa av gruvarbetarna hade riktiga högriskjobb. Deras uppgift var att bränna bort metangas som samlats där under natten, så att inga explosioner skulle inträffa när resten av gruvarbetarna kom ner för att jobba. De fick krypa runt i gruvgångarna med långa käppar och antända gasen uppe under taket. Deras enda skyddsutrustning var blöta kläder.

Man tog även ner arbetshästar i gruvan som bodde i underjordiska stall. Hästarna fick aldrig mer se dagens ljus när de väl hade tagits ner i gruvan. Stackare.

Regn, regn, regn, ösregn och dessutom kallt. Hitintills har det regnat varje dag i Polen och vi fryser! Hade vi vetat detta hade vi varit nere vid Medelhavet för länge sedan.

Packade snabbt ihop våra grejor och åkte de sex milen till Oswiecim, en stad som är mer känd under namnet Auschwitz. Vi har båda känt oss illa till mods inför detta besök, men det är ett besök vi verkligen känner att vill göra. Vi tänkte att det är lika bra att äta lunch innan besöket för efteråt kanske inte matlusten är speciellt stor.

Det första som slog oss var den ofattbara storleken. Att så långt ögat når se baracker och ruiner och inse att dessa var överbefolkade med koncentrationslägers fångar, först nu blir det påtagligt hur många människor det handlar om egentligen och inte bara en siffra. Det andra som slog oss var den grymma effektiviteten i dödsfabriken Auschwitz – Birkenau. Järnvägsrälsen gick rakt in på området. Redan på perrongen gjordes en första utresning, 80% eskorterades direkt till de två gaskamrarna, 200 meter bort vid perrongens slut. De var dolda bakom buskage och taggtrådstängsel och bara skorstenarna stack upp bakom träden.

Under hela besöket kände vi oss lätt illamående. Allt blev så otroligt påtagligt och tydligt. Stora berg av skor, tandproteser, resväskor, glasögon, hårflätor etc, tillhörigheter som någon ägt som plågats, gasats, skjutits eller hungrat ihjäl. Hur kan det bli så här? Människosläktet är inte så civiliserat och högt stående som vi gärna vill tro – det är en lögn vi alla gömmer oss bakom. Det här kan hända igen.

Ett besök i Auschwitz borde alla göra. Det finns så mycket att säga och ändå finns det inga ord som räcker, täcker och lyckas förmedla vad man vill säga. Kvar finns bara frågor. Hur mycket skulle jag klarat av att uthärda? Hur långt skulle jag kunna gå?

Nu åker vi till Wroclaw för att hälsa på Hanna, en av konstnärerna som vi träffade i Bialy-Bor. Vi hade fått en bra vägbeskrivning så det var lätt att hitta. De bor i det finaste området i stan intill en stor fin park och med gångavstånd till stan. Det är ett populärt område med stora fina lite äldre hus. När vi kom dit fick vi middag och träffa hela familjen. På kvällen gick ut en sväng på stan med Hanna och hennes man Marek och drack öl. Det känns lite obekvämt att som gäst bli bjuden hela tiden, även när man är ute på stan. Men seder och bruk är ju olika överallt.

Vi valde att sova i bilen trots att vi blev erbjudna att i Hannas och Mareks hus. Vi trivs riktigt bra i bilen och har faktiskt sovit i den samtliga nätter sedan vi lämnade Sundsvall. Det är betydligt mer än vad vi hade räknat med att göra.

Efter en lång och god Polsk frukost visade Hanna, Katie och Marek oss runt i området, parken och den japanska trädgården som låg i grönområdet. På hemvägen hälsade vi på hos Mareks föräldrar - där vår bil också stod parkerad, inlåst och vaktad av boxern Rocky. Där blev vi bjudna på fika och jordgubbar. På kvällen grillade vi i trädgården och drack upp vår bröllopschampanj. Katten Mickey höll oss sällskap.

Idag var vi ute på stan med Hanna som skull hjälpa oss att få tag på lite mer material till tältet. På hemvägen passade vi på att besöka både inomhus- och utomhusmarknaden, dit Hanna går dagligen för att köpa riktigt färska grönsaker och frukt. Hanna ville även gå till sin rammakare för att kolla om han gjort klart hennes beställning. Han var ha en av de få rammakare som fortfarande jobbade på tradionellt vis. Resten av dagen gick åt att sy en prototyp för tält. Vi sydde som galningar i över åtta timmar på Hannas trilskande symaskin, men lyckades ändå inte bli klara med prototypen.

Äntligen! Riktig, härlig gosig värme och stekande sol, precis vad Catharina längtat efter. Det har varit både roligt och intressant att besöka Hanna och hennes familj, men efter 17 dagar i Polen är det dags att dra vidare till Tjeckien och Prag.

Ett par viktiga saker har vi lärt oss om Polen. Polacker gillar inte alltid att följa regler, utan lite lagom civil olydnad ligger tydligen i blodet enligt Hanna. Trots att Polen varit under kommunistiskt styre så har det varit betydligt mer ”fritt” än i andra östländer berättade Marek. De har kunnat resa och det har funnits en privat marknad under hela öststatsperioden, något som inte varit förunnat andra östländer.